Vart finns hjälpen?

Vi är så otroligt många som lider av denna märkliga sjukdom. Att ha en ätstörning behöver inte alls betyda att man ser ut som ett vandrande skelett, man kan lika gärna vara normalviktig eller även överviktig. Det finns många som svälter sig ett tag och sen börjar hetsäta, dom är oftast inte underviktiga. Det finns dom som äter väldigt nyttigt och tränar, det kan oxå vara en ätstörning som inte syns. Nu menar jag inte att alla som äter sunt och rör på sig är ätstörda. Det är när tankarna finns där hela tiden och det blir ett tvång.
Som sagt det finns MÅNGA olika sorter.
Den ätstörning som jag har är väl en som inte riktigt har fått sitt namn än, nån läkare ville kalla den för Aneroxia Light, en annan visste inte alls vad den skulle kunna heta. En läkare sa att jag passar inte in nånstans. När jag var "intagen" på ätstörningsavdelningen för ca 1,5 år sen sa man att jag var för tjock om man gämförde mig med dom andra flickorna!!!! Dom kunde aldrig se till att jag hade rasat i vikt! Att jag inte åt!
Från mitten av februari 2008 till sista maj 2008 hade jag gått ner från 76kg till 50kg, men mitt BMI visade inte att jag var underviktig. Jag var tvungen att gå ner 2 kilon till. När jag vägde 48kg skulle jag få komma in och få dropp. Sen att jag inte hade kunna kissa på 2 dagar och bara kräktes när jag verkligen försökte äta, det spelade ingen roll.

Jag är så otroligt gald att jag hade min familj och alla mina vänner som alltid fanns där för mig. Annars hade jag inte kunnat sitta här idag och skriva på min blogg.
Dom fick det att vända! Jag slapp att banta ner mig 2 kg till. Jag fick min behandling,,,,av mina nära och kära!!!
Men tyvärr försvinner inte mina tankar och känslor omkring mat och min kropp. Det måste jag brottas med hela livet.