Ana-Mia är ett onödigt lidande

Det är det jag ska försöka inse,,,,,hon är inte en trygghet!!!!

Jag har inte bloggat på ett tag nu, det beror inte på att jag bara har struntat i det eller att det har varit nån skillnad med min ÄS. Det är så att jag skulle testa om det kanske inte blev så påtagligt allt när jag inte skrev nåt,,,,men så var det inte.

Tankarna har legat där precis under ytan.
Vissa dagar har varit tunga och andra har varit riktigt bra!

Men nu,,,,nu vill hon komma fram igen. Ana-Mia är tillbaka.
Jag känner hennes längtat till svält igen,,,
Det är nog bland det värsta jag har varit med om att svälta mig själv men konstigt nog så är det nånting som är en skön känsla,,en trygghet.

Jag vet att det låter hel-konstigt, men tyvärr så är det så.

Jag vet att jag gör både mig och andra illa när jag tänker och gör så här. Det är ju absolut inte min mening att såra andra.
Men ibland så tar rösten över,,,och den är väldigt stark. Jag vet att jag ska kämpa emot den rösten, men ibland orkar jag inte det.

Jag vet med mig själv hur jag hanterar vissa problem:
Tänker på dom en stund
Blir arg och ledsen
Stänger av mina känslor.

Jag känner att just nu är det jobbigt runt omkring mig,,,,så nu är det svårt att slåss mot Ana-Mia.
Men jag hoppas att jag ska orka snart igen.