Ana-Mia leder

Jag har tappat kontrollen helt nu!
Ana-mia tar över mer och mer.......

Nu är hon tillbaka. Jag har försökt att hålla henne borta. Visst att hon har funnits i mina tankar, men nu har hon övertaget helt,,,,

Jag känner igen allt.
Ett ständigt illamående, kräks efter maten (ofrivilligt), orolig i kroppen.
Trött, iskalla händer, ont i magen.
Jag är ledsen hela dagarna,,,hon får mig att sjunka ihop,,,jag orkar inte stå emot henne.

Vad hände????

Jag vill inte att hon drar ner mig så långt som hon gjorde förra gången,,,
Jag tror att jag lät henne göra det på ett annat sätt då.

Förra perioden jag hade ville jag bli smal, att benkotorna skulle synas genom mitt skinn,,,,jag ville känna att jag hade kontroll på maten. Att jag åt så lite som möjligt och att jag kräktes efter maten. Då var jag duktig,,,Ana-mia berömde mig.
Jag stod på vågen varje dag,,,många gånger om dagen,,,
Jag försökte dölja mitt beteende.

Jag fick ångest och kände mig så jävla misslyckad när jag hade ätit,,,hon skrek åt mig hur värdelös jag var.

När jag prata med nån om min ÄS satt jag o Ana-Mia och hån-skratta åt dom.


Hur kunde jag???

Nu hatar jag att inte kunna äta
Jag hatar att kräkas efter maten
Jag hatar att inte ha den kontrollen

JAG HATAR ANA-MIA!!!!!!!!!!

Henrik har gömt vågen och det känns ganska okej. Jag har inte vägt mig sen i måndags.

Igår kom det en riktig panik-attack,,,,jag fick ingen luft,,,jag bara grät,,,jag drog mig i håret, slog mig på armarna. Jag ville bara försvinna.
Det var Ewa som kämpa emot. Ewa ville äta men det gick inte.

Ana-Mia kämpade också emot. Hon ville inte äta. Hon ville känna hunger och smärta.
Hon vann! Hon fick som hon ville igår.
Frukost och en fotbollsmatch, då njöt hon.

Jag led,,,jag var hungrig, jag hade ont, jag var rädd,,,,,

Hjälp vad händer?!

Idag,,,jag lider,jag är hungrig, jag har ont och jag är rädd

Orkar inte skriva mer.........

Just nu är det ett HELVETE!!!

Så här känner vi oss


Så här gör vi varje dag,,många gånger

Det här äter vi


Det här tänker vi på nästan hela tiden

Så här gör vi

Detta eftersträvar vi

Så här blir det för en del

Och för andra

Varför?

Varför gör jag så här mot mig själv? Varför låter jag tankarna få finnas hos mig varje dag? Varför lägger jag all denna energi på en sjukdom?

Det här är frågor som både jag och andra ställer sig,,,jag har tyvärr inget bra svar och jag vet inte hur jag ska få andra att förstå,,,,det går inte att förstå.

Varför är det viktigt för mig att bli smal?
Det handlar om att ha kontroll!!! Att på nåt sätt känna smärta.

Jag läste en blogg ikväll, där en ätstörd skrev:
Är vi känsligare än andra eller är vi bara kalla? Måste vi plåga oss själva för att vi inte känner som andra? Eller plågar vi oss själva för att slippa känna så mycket som vi gör?

Jag blev bara sittande och tänkte,,,jag tänker fortfarande....

Varför försvann hon?
Varför kommer hon tillbaka?
Varför nu????!!!!


Jag hade bestämt mig,,,(trodde jag) att jag skulle ta tag i mitt beteende med maten.
Jag började att äta sunt och regelbundet. Jag mådde bra. Jag tog promenader,,,men bara på 1 timme och inte varje dag.

Jag stod framför spegeln och tänkte att den där "bebismagen" skulle jag vilja bli av med.

Det är väl normala tankar??


Men idag när jag såg på mig själv i spegeln så kom Ana-Mias tankar istället: Vilken otroligt vidrig kropp!!
Så fet!!
Äcklig mage!!
Äckligt feta lår!!

Det har varit många tankar idag om att jag kan lika gärna sluta äta.
Kräkas upp maten.

Jag vill bli smal!

Jag känner att det kommer att bli en jävla kamp den här gången. Jag tänker inte ge mig,,,jag vill må bra igen,,,det var härligt!!!

Men jag känner även hur stark "hon" är.

Tillbaka

Jag har varit usel på att blogga på ett tag. Förlåt!!!
Men det har sin anledning: Ana-Mia har hållit sig borta,,,jag har sett på mig själv i spegeln och känt att jag duger,,,,att jag är fin som jag är. Jag har känt mig glad!!

Jag har inte velat skriva om Ana-Mia. Jag har bara velat glömma henne. För jag visste hela tiden att hon skulle komma tillbaka.

Nu är hon här igen,,,,,,,,

Men det var så skönt att få känna att hon var borta!