söndag 23 augusti 2009

Ana-Mia leder

Jag har tappat kontrollen helt nu!
Ana-mia tar över mer och mer.......

Nu är hon tillbaka. Jag har försökt att hålla henne borta. Visst att hon har funnits i mina tankar, men nu har hon övertaget helt,,,,

Jag känner igen allt.
Ett ständigt illamående, kräks efter maten (ofrivilligt), orolig i kroppen.
Trött, iskalla händer, ont i magen.
Jag är ledsen hela dagarna,,,hon får mig att sjunka ihop,,,jag orkar inte stå emot henne.

Vad hände????

Jag vill inte att hon drar ner mig så långt som hon gjorde förra gången,,,
Jag tror att jag lät henne göra det på ett annat sätt då.

Förra perioden jag hade ville jag bli smal, att benkotorna skulle synas genom mitt skinn,,,,jag ville känna att jag hade kontroll på maten. Att jag åt så lite som möjligt och att jag kräktes efter maten. Då var jag duktig,,,Ana-mia berömde mig.
Jag stod på vågen varje dag,,,många gånger om dagen,,,
Jag försökte dölja mitt beteende.

Jag fick ångest och kände mig så jävla misslyckad när jag hade ätit,,,hon skrek åt mig hur värdelös jag var.

När jag prata med nån om min ÄS satt jag o Ana-Mia och hån-skratta åt dom.


Hur kunde jag???

Nu hatar jag att inte kunna äta
Jag hatar att kräkas efter maten
Jag hatar att inte ha den kontrollen

JAG HATAR ANA-MIA!!!!!!!!!!

Henrik har gömt vågen och det känns ganska okej. Jag har inte vägt mig sen i måndags.

Igår kom det en riktig panik-attack,,,,jag fick ingen luft,,,jag bara grät,,,jag drog mig i håret, slog mig på armarna. Jag ville bara försvinna.
Det var Ewa som kämpa emot. Ewa ville äta men det gick inte.

Ana-Mia kämpade också emot. Hon ville inte äta. Hon ville känna hunger och smärta.
Hon vann! Hon fick som hon ville igår.
Frukost och en fotbollsmatch, då njöt hon.

Jag led,,,jag var hungrig, jag hade ont, jag var rädd,,,,,

Hjälp vad händer?!

Idag,,,jag lider,jag är hungrig, jag har ont och jag är rädd

8 kommentarer:

  1. du måste få hjälp kära du!Eftersom du ska vinna det här måste du få god hjälp.Vet du eller någon i din närhet vart du kan få det?Som sagt jga vet ju inet om ni redan försökt med det.men du måste fortsätta kämpa nu,du har viljan och gnisten inne i dig,jag vet det,läser det mellan raderna här.Ta fram den,den är bara gott gömd just nu.jag har en stark tro på dig,du klarar detta.Tänk bara det att kunna vara öppen om detta hur starkt är inte det?Wow!Ge inte upp nu fina du,du har så mycket framför dig,livet utan detta här hemska.Livet väntar på dig.You go girl!!!!

    SvaraRadera
  2. Vi har kämpat kan jag lova så att hon ska få den hjälp som hon behöver. Men med viss motgång... Det har varit förtvivlan, sorg och raseri då det inte har skötts professionellt kan vi tycka. Vet inte vad det sätts in för personal som jobbar med dessa frågor då jag bara har stått och gapat när Ewa har berättat. Deras "råd" och "stöd" är som hämtad från en komedi och det är så himla sorgligt....Det är så svårt och stå bredvid och se henne så plågad...
    Men i Fredags när jag fick ytterligare ett raseriutbrott efter samtal med Ewa så ringde jag upp en gammal samtalskontakt till Ewa som ska ringa henne imorrn. Hoppas och tror det kan vara en hjälp på vägen då han verkar vettig och förstående.
    Ta nu chansen när han ringer imorrn Ewa!!!
    Vet att du lider nu men kämpa- om inte för din egen skull så för dina barns och din familj och dina nära!! För vi älskar dig och det är så hjärtskärande att se dig må så här dåligt.
    Jag älskar dig och jag kommer att göra allt i min makt för att du ska bli bra igen!!!
    Ringer imorrn! Kram Gisse

    SvaraRadera
  3. Sitter här med datorn i mitt knä o torkar tårarna! Har läst allt du skrivit o känner mig helt tom...jag lider verkligen med dig Ewa!! Jag har så svårt o förstå att det är dig det handlar om, goa glada du som har ständigt ett leende på läpparna när man träffar dig, så lätt lurad man är egentligen!
    Du behöver verkligen hjälp, varför gör dom inget...?? Ju mer jag tänker på det du skrivit o det du går igenom gumman så blir jag bara mer o mer arg...dagens sjukvård ska väl klara av sånt här hur lätt som helst kan man tycka!! Du finns i mina tankar ska du veta o jag vet att du är en stark tjej som kommer vinna kampen...ge inte upp!!

    Kram Ewelina

    SvaraRadera
  4. Det är så trist att höra att det inte finns någon bra hjälp att få när någon har det så tungt och tufft.Jag förstår att Ewa inte kämpar denna kampen själv tack vare fina vänner och sin familj.Att ni finns där för henne.Jag har dig i mina tankar Ewa och ger dig massor av styrke kramar där.Du klarar det,ge inte upp.Jag hoppas på att detta telefonsamtal du får idag kanske kan vara en öppning till något bra.Ett steg i rätt riktning i denna kamp som du ska vinna.Var rädd om dig!Många kramar Kristin.

    SvaraRadera
  5. Ja du Ewa. Du vet att du har mig, men alltid såå himla svårt att prata om det. Jag lyssnar och du pratar. Det känns ändå att det är en lite hjälp. Jag själv har svårt att sätta mig in i sjukdomen, men jag ser dig och lyssna på dig. Det är det enda jag kan göra, fast jag vill bara mer, men dagens samhälle ja vad ska man säga. Du vet att jag finns för dig, vi ska kämpa och ta igenomm detta tillsammans. Stå på dig, du har såå många fina vänner och en härlig familj som älskar dig. Love you min älskade kompis. Pöss/ Gullan

    SvaraRadera
  6. Längtan efter nåt e olidligt,saknaden enorm. Du e en stark kvinna,Ewa. Du vinner detta! Pussar!

    SvaraRadera
  7. Jag känner inte dig, du känner inte mig. Men du skriver så tydligt vad du känner, förklarar för mig bättre än någon annan gjort, trots att jag haft anorektiker i min närhet.
    Du berör för att du tycks vara äkta. Be ALLA om hjälp och jag ser tydligt att du vet att man kan leva annorlunda. Försök! Försök! Försök! hälsar ingridcarlsson

    SvaraRadera
  8. Tack alla ni som skriver till mig!!!!

    Ni stärker mig nåt enormt!
    Jag är er evigt tacksam

    SvaraRadera