Ana-Mia är ett onödigt lidande

Det är det jag ska försöka inse,,,,,hon är inte en trygghet!!!!

Jag har inte bloggat på ett tag nu, det beror inte på att jag bara har struntat i det eller att det har varit nån skillnad med min ÄS. Det är så att jag skulle testa om det kanske inte blev så påtagligt allt när jag inte skrev nåt,,,,men så var det inte.

Tankarna har legat där precis under ytan.
Vissa dagar har varit tunga och andra har varit riktigt bra!

Men nu,,,,nu vill hon komma fram igen. Ana-Mia är tillbaka.
Jag känner hennes längtat till svält igen,,,
Det är nog bland det värsta jag har varit med om att svälta mig själv men konstigt nog så är det nånting som är en skön känsla,,en trygghet.

Jag vet att det låter hel-konstigt, men tyvärr så är det så.

Jag vet att jag gör både mig och andra illa när jag tänker och gör så här. Det är ju absolut inte min mening att såra andra.
Men ibland så tar rösten över,,,och den är väldigt stark. Jag vet att jag ska kämpa emot den rösten, men ibland orkar jag inte det.

Jag vet med mig själv hur jag hanterar vissa problem:
Tänker på dom en stund
Blir arg och ledsen
Stänger av mina känslor.

Jag känner att just nu är det jobbigt runt omkring mig,,,,så nu är det svårt att slåss mot Ana-Mia.
Men jag hoppas att jag ska orka snart igen.

Tisdag,,,,

Vakna kl.07,15. Upp och fixa med båda barnen.
Jag tog en halv macka med lite smör på och leverpastej,,,,ångest!!

Sen på läkarbesök med lilltjejen och efter det inskolning på dagis för pojken.

Nu när jag har varit med pojken på dagis så har det också inneburit att äta lunch tillsammans med dagisbaranen och personal.

Idag var det kalops och potatis till lunch,,,,,
Jag kände hur ångesten kom krypande,,,men jag var TVUNGEN!!!
Jag skulle göra mig en sån otjänst om jag inte åt,,,,och jag skulle såra mitt barn. Han vet mycket väl vad hans mamma gör med maten.

När jag väl började att äta av maten så kunde jag nästan inte känna smaken, jag bara satt och tänkte på att jag ville slippa ångesten efteråt. Jag satt och tänkte på att jag skulle känna mig fet.

Men det funka idag!!!! Jag klara av det! Jag vann!!!!

Till kvälls mat blev det smörgås och varma koppen.
Jag ville kräkas men jag höll mig!!

Nu är k.22,17 och jag har en stor klump i magen.
Varför åt jag? Varför får jag ångest? Varför vill hon bråka med mig?

Jag känner redan nu hur tuff dagen kommer att bli imorgon.....

Jag orkar ibland men inte varje dag,,,,,,,

Syftet,,,,

Nu tror jag att jag har nått ut med mitt syfte med min blogg. Det är alltså ingen "Pepp-blogg"!!!!!

Jag tänkte att jag ska börja skriva dagligen och då kommer jag att skriva om vad jag äter och inte äter och hur jag mår och mina tankar.

Nu tex sitter jag här och skriver för att jag inte ska gå in på toan ock kräkas upp den maten jag just har fått i mig,,,,,jag vill! Jag vill!
Det vore en sån befrielse att få kräkas upp maten som ligger där i magen och ger mig ångest,,,,,men då vinner "hon",,,,,denna gång ska jag vinna!!!

Möte med Krösus

Dax igen då,,,,,

Jag var på stan igår med en kompis, vi skulle luncha på ett ställe. Då kommer HAN!!!!
Krösus kommer på sin cykel. Jag såg redan på långt håll hur han mådde,,,inget vidare.

Han stannar och pratar en stund. Kompisen går iväg ett litet tag,,,då börjar han,,,,,,

Han tog av sig sina solglasögon, ögonen var stora o svarta,,,,han hade ticks för sig med munnen och tungan. Han sa saker som inte alls hängde ihop med verkligheten.
Han har börjat igen.

Jag skaka av mig "problemet" ganska fort,,,men sen kom det ifatt mig.

Jag kände hur Ana-Mia ville lägga sig i det hela. Men varför?
Varför vill hon komma så fort jag vet att Krösus har en period igen? När jag vet att han mår dåligt.
Har han fortfarande så mycket inverkan på mig? Måste jag må dåligt när han gör det?

Kan det vara så att han och Ana-Mia hör ihop?

Nu är klockan 10,53 och sist jag åt något var igår kl,12,00.
Det är knappt ett dygn,,men det är ett långt dygn. Hoppas att det inte blir ett dygn till......

Ana-Mia leder

Jag har tappat kontrollen helt nu!
Ana-mia tar över mer och mer.......

Nu är hon tillbaka. Jag har försökt att hålla henne borta. Visst att hon har funnits i mina tankar, men nu har hon övertaget helt,,,,

Jag känner igen allt.
Ett ständigt illamående, kräks efter maten (ofrivilligt), orolig i kroppen.
Trött, iskalla händer, ont i magen.
Jag är ledsen hela dagarna,,,hon får mig att sjunka ihop,,,jag orkar inte stå emot henne.

Vad hände????

Jag vill inte att hon drar ner mig så långt som hon gjorde förra gången,,,
Jag tror att jag lät henne göra det på ett annat sätt då.

Förra perioden jag hade ville jag bli smal, att benkotorna skulle synas genom mitt skinn,,,,jag ville känna att jag hade kontroll på maten. Att jag åt så lite som möjligt och att jag kräktes efter maten. Då var jag duktig,,,Ana-mia berömde mig.
Jag stod på vågen varje dag,,,många gånger om dagen,,,
Jag försökte dölja mitt beteende.

Jag fick ångest och kände mig så jävla misslyckad när jag hade ätit,,,hon skrek åt mig hur värdelös jag var.

När jag prata med nån om min ÄS satt jag o Ana-Mia och hån-skratta åt dom.


Hur kunde jag???

Nu hatar jag att inte kunna äta
Jag hatar att kräkas efter maten
Jag hatar att inte ha den kontrollen

JAG HATAR ANA-MIA!!!!!!!!!!

Henrik har gömt vågen och det känns ganska okej. Jag har inte vägt mig sen i måndags.

Igår kom det en riktig panik-attack,,,,jag fick ingen luft,,,jag bara grät,,,jag drog mig i håret, slog mig på armarna. Jag ville bara försvinna.
Det var Ewa som kämpa emot. Ewa ville äta men det gick inte.

Ana-Mia kämpade också emot. Hon ville inte äta. Hon ville känna hunger och smärta.
Hon vann! Hon fick som hon ville igår.
Frukost och en fotbollsmatch, då njöt hon.

Jag led,,,jag var hungrig, jag hade ont, jag var rädd,,,,,

Hjälp vad händer?!

Idag,,,jag lider,jag är hungrig, jag har ont och jag är rädd